Vattenkvalitét

 

Bra vattenkvalité är definierat inom EU i direktivet “the Drinking water directive” utgivet den 3. november 1998. I detta direktiv kan man se vilka kvalitetskrav vi inom EU måste ha för att kunna uppfylla kraven för dricksvatten. Nationellt måste varje land följa dessa krav. Om dessa krav följs kommer folk inte blir sjuka av att dricka sitt dricksvatten.

 

Många har en åsikt om vattenkvalitét, men alla är inte eniga. Kvalitét definieras därför inom EU (och WHO) som en samling minimi och maximivärden för de vanligast förekommande substanserna i vattnet. Värden för vissa substanser (ex E Koli bakterier) råder det stor enighet kring – medans andra substanser (ex flourid, kalium) har varit mer diskuterat genom tiderna.

 

När man provar vattenkvalitéten skickar man in sterila provningsflaskor till ett godkänt laboratorium. Vattenprovningen är obligatorisk för offentligt vatten och den enda chans att ta reda på om det finns problem med vattenkvaliteten.

I de flesta länder är kvaliteten på offentligt vatten ofta under WHO´s kvalitetskrav, vilket innebär att flaskvatten köps i stor omfattning. I skandinavien är kranvatten faktisk renare och bättre än flaskvatten, och dessutom kanske 1000 gångar billigare.

 

Vatten är vårt viktigaste livsmedel. Vidare är vatten en daglig lyx, som de flesta inte värdesätter. Föreställ dig att du skulle behöva köpa allt vatten på ICA för att dricka och för matlagning. I många länder är man tvungen att köpa vatten för matlagning och för att dricka. 

​

Kort sagt: Var glad för din vattenkran!

 

Til slut: I Tullstorp har vi en hårhet på runt 6 dH. Det er väldig lågt och betyder, att diskmedel och tvättmedel kan doseras med ca halv rekommenderad mängd.